YO

Jag sitter på bussen påväg hem och är så trött att jag inte ens orkar stoppa ner handen i väskan och rota

för att leta rätt på min mp3. Nej, jag orkar ingenting just nu. Jag tittar ut istället men finner inget intressant.

Bara fåglar, bara gräs och grus. Ser också en liten flicka som som har ett hårt grepp om sin pappas nästan

dubbelt så stora hand samtidigt som pappan pekar upp mot skyn och vinner sin dotters uppmärksamhet. Jag

är inte bra på att läsa läppar men flickan var så tydlig med sina munrörelser så att jag förstod när hon sa:

"flygplan". Händelsen pågick i bara några sekunder och sedan är jag ett kvarter längre fram. Tråkigt.

"Kolla på henne, kolla vilken hora! Hennes mamma e säkert från Ryssland, jävla horbarn". Jag kollar

diskret bakåt och ser två tonårstjejer som ser lagom upprörda ut och båda har blicken snett framför dem.

Jag kollar också åt det hållet för att se vem dom pratar om och får syn på en tjej som ser ut att vara omkring

samma ålder som dem själva. Hon ser lagom road ut när hon pillar på sin mobil men hon tycks inte höra vad

tjejerna säger eftersom musiken från hennes hörlurar är på en oerhört hög volym och hon tycks inte ha någon

som helst aning om vad som sker omkring henne eftersom hennes mobil lyckats vinna all hennes uppmärksamhet.

Precis som den roade tjejens mp3 har de två tjejerna bakom mig vunnit min uppmärksamhet och jag

fascineras av deras sätt att tala till varandra men mest av sättet de talar om tjejen."Ja svär om hon inte satt med korsade ben, jag lovar man skulle se hennes f*tta, riktig orre!". Jag hör hur tjejen bredvid hånskrattar, hon skrattar så högt samtidigt som hon svarar: "sluta, sluta jag svär jag får ont i magen, de räcker!". Men hennes vän vägrar sluta, utan hon fortsätter "Jag svär hon har hamnat fel, ey ska vi säga till henne?" Hennes vän kollar på henne och skrattar lätt "haha, vadå fel vad menar du"? Tjejen svarar "Fattar du inte, hon ska till horhus, helt smutsig, inte ens med en veckas tvättning skulle hon bli ren". Vännen kan inte sluta skratta så att hon nästan ramlar av sin plats samtidigt som hon har handen om magen. Hennes vän hjälper henne upp igen och sedan är det dags för dem att stiga av. De ställer sig upp och även fast det finns en utgång precis bakom dem väljer dom att gå fram och förbi tjejen. De kastar en blick och säger "tviii", sedan fortsätter dem fram och stiger av vid mittendörren.

Jag förstår inte hur den roade tjejen kunde missa hela händelsen. Eller jag förstår att hon lyssnade på sin

mp3 men seriöst? Hon märkte inte ens när dom gick förbi henne, när dom sa "tvi" eller någonting överhuvudtaget.

Vilken tur, eller visst är det tur? Jag tittar på tjejen och finner inget fel, bara skönhet. Hon har ett svart linne

och en blommig kjol på sig och med hennes fräknar påminner hon lite om Julianne Moore. Är Julianne Moore

horig? Varför kallade dem henne för smutsig? Har hon gjort dem något eller är hon smutsig på riktigt? Jag

ser dock inga fläckar på hennes kläder och henne vita converse ser ut att vara köpta igår. Men oj nu tänker

jag helt fel, dom menade smutsig som i "horsmutsig". Jag undrar hur man kan definera en person som "smutsig"

på det sättet som dem menar. Jag undrar hur rena dom är egentligen. Jag undrar hur lång tid det skulle ta att

tvätta bort deras fula ord och smutstankar. Mer än en vecka i alla fall!

Vad ska jag göra nu? Gå fram till tjejen och säga att hon inte alls är en hora och säga att hon ser hur

jätte ren och fräsch ut? Tjejen skulle förmodligen ta mig som ett psyk-fall och säkert bli upprörd över att jag

jag ens jämför henne med en hora så jag skippar det alternativet. Men hur som helst känner jag att jag behöver

göra något annars kommer jag gå runt med dåligt samvete under resten av veckan. Jag öppnar väskan, river bort

ett papper från mitt block där det står "svenska" och eftersom jag inte hittar någon penna då jag alltid lyckas

tappa bort dom tar jag istället fram min svarta kajal. Sedan skriver jag: "Du har jätte fina fräknar och jag

måste bara säga att du liknar vackra Julianne Moore". Sedan viker jag pappret och håller det i handen.

Bussen stannar och tjejen packar snabbt ner sin mp3 i väskan och precis innan hon tar första steget

nerför trappan hojtar jag "ursäkta, men jag tror du tappade den här". Hon ser väldigt förvirrad ut eftersom både hon och jag vet att hon inte har tappat något. Men eftersom hon redan är påväg ut och endast har några få sekunder på sig innan bussen smäller igen dörrarna svarar hon snabbt "jaha... okej".

Dörrarna stängs och jag tittar ut för att se om jag kunde få syn på hennes reaktion vilket jag också får. Hon stannar till, viker upp pappret, tittar sedan förvirrat upp och ler. Jag vet inte vad hon tänker då. Kanske att

jag är den första som tycker att hon liknar Julianne Moore, att jag kanske är lesbisk eller att jag är en tönt.

Jag vet inte och jag bryr mig inte. Det enda jag bryr mig om är att hon log. Hon log i stället för att gråta.